Jag tror att jag har drabbats av prestationsångest. Plötsligt hörde jag mig själv säga: "kolla in min blogg" till både den ena och den andra utan att tänka på konsekvenserna. Nu vet jag helt plötsligt inte vad jag ska skriva, det tycks inte finnas så mycket att klaga på för tillfället. Vilket i och för sig är väldigt trevligt. Jag har fått in alla mina efterlängtade kanaler, Patric är på besök och maten smakar bra typ. Det eller den som jag skulle kunna klaga lite på är Tomas Ravelli. När han, Glenn Hysén och Ralf Edström igår dök upp i Dobidoo blev jag lite småkär i både Glenn och Ralf som stod och gungade till musiken och sjöng lite halvdåligt. De var ju så söta. Tomas däremot känns helt jävla överskattad. Han räddade en viktig straff 1994 och det har han byggt hela sin karriär på och får fortfarande synas på tv på bästa sändningstid. Vardagens små glädjeämnen kan alla innehålla störningsmoment..