Party mood.

Jag är i full gång att förbereda mig för fest och för att komma i rätt stämning spelas naturligtvis musik på en fruktansvärt hög nivå. Plötsligt skrålar Vengaboys ut ur högtalarna med "Boom, boom, boom". Jag springer till datorn för att snabbt byta låt och se till så att ingen hört men för egen del är det ju redan för sent. Jag börjar starkt ifrågasätta min musiksmak när låten infinner sig på listan bland de 25 mest spelade. Den enda som jag kan tänka mig ursäkta detta är Chris då även hon kan ha en förkärlek till både Arash och Basshunter men i detta fall förstår nog inte ens hon.

Samtidigt som jag lyssnar på dålig musik lockar jag mitt hår och blir otroligt frustrerad över att min vänstra sida av huvudet är så otroligt svårfriserad men det var visst locktången som inte var på. Ooops. Ni som känner mig kanske undrar vad fanken jag använder en locktång till då jag är fruktansvärt självlockig men jag kan visa resultatet senare. Kvällens fest är en kräftskiva och jag antar att hattar kommer infinna sig vilket kommer förstöra mina lockar totalt. Jag får se till att ha druckit upp halva min jäger vid det laget. Och ja, man dricker jäger på landet.

Det går inte att bromsa i uppförsbacke..

Kommer ni ihåg Sally Santesson? Jag skulle verkligen behöva henne just nu till att gå in några av mina nya skor..

School´s out..

Förra veckan hade jag och mina bästa vänner från gymnasiet återträff och vi konstaterade att alla ettor som invaderade stan just då var hur störiga som helst. Men faktum är att vi var precis likadana själva. Vi gick typ sex pers i bredd, vi käkade glass på Donken och shoppade smågrejer på H&M.

Vi brukar hinna med att träffas allihop typ två gånger per år, en på sommaren och en vid jul och det är alltid lika kul när man börjar snacka om den gamla goda tiden. För det var verkligen en gammal och god tid. Vi tyckte att vi ägde skolan, i tvåan tog vi till och med en bild på bara oss till skolkatalogen där det stod "VIP`s - antingen är du för oss eller emot oss". Det kanske låter lite småpatetiskt i sig men det var bara en liten del i det stora sammanhanget. Faktum är att vi var ganska hatade av resten av klassen genom hela ettan, det lugnade sig lite i tvåan och på studenten i trean var vi alla ganska bra vänner. Vi eliminerade medlemmar och tog in nya i vårt lilla gäng, vi skrattade alltid högst och störde mest under lektionerna. Kodspråk uppfanns för att kunna diskutera helgens bravader under första lektionen på måndagen vilken jag tror ofta var engelska med Cordelia. Hur hemska vi än kan verka så var vi ändå väldigt omtyckta av våra lärare och speciellt rektorn. Jag minns inte om det var vi eller vår rektor som döpte oss till "Svarta klubben", i vilket fall så är det väldigt komiskt.

På bilden poserar jag och Lisa med Micke för väldigt längesedan..

Lilja och Anton (observanta läsare finner mig till höger om Anton i fönstret)

Så ja jag stör mig fortfarande på alla som invaderar stan och är i vägen när just jag ska förbi men så kommer jag att tänka på min egen gymnasietid och traskar vidare med ett leende på läpparna, om inte ett begravt gapskratt.

Att blogga eller att inte blogga..?

Egentligen är jag nog ingen bloggare, dels för att det inte händer så jäkla mycket i mitt liv och dels för att jag inte tycker att man ska blogga om det som händer i ens liv. Hur trist är det liksom inte att läsa om vad någon har ätit till frukost, lunch och middag för att sedan överraskas av att bloggaren i fråga ska gå och lägga sig tidigt ikväll, hade ju sån jäkla mensvärk.

Jag har studerat Blondinbellas blogg lite för att se vad hajpen är om liksom och jag fattar fortfarande inte grejen. Visst tjejen är hyfsat framgångsrik, bara 17 (18?) år och redan egenföretagare och så vidare men någon bra bloggare vet jag inte. Hon skriver om det senaste releasepartyt hon var på och vad hennes fula kille Nils gör och säger. Idag kunde man till exempel läsa att hon har blivit av med sin räls och ska passa på att bleka gaddarna när hon ändå är igång, livet kunde inte varit lätt för henne innan. Stackaren. Jag är egentligen inte bitter och inte avundsjuk på henne som folk kanske tror. Jag är mest fascinerad över att en blogg om hennes liv och senaste outfits kan vara värd flera miljoner.

Jag är inte ett dugg som Blondinbella, jag är för det första hyfsat brunhårig och bor definitivt inte i Stockholms innerstad. Jag bor i Kalmar/Växjö och pluggar till lärare. Hett va? Mitt namn är Mathilda och jag är numera bloggvärldens Brunettilda.